Det börjar likna något banne mig…

Tänka sig. Trots att jag har en krånglande mage idag, så ser det ganska ljust ut.
Jag har en plan i mitt liv. Äntligen!
Mina tvång och tvångstankar börjar reda upp sig sakta men säkert tack vare terapi och medicinering. Likaså depressionen, medicinerna börjar funka bra nu.
Det andra, det går framåt. :)

Jag har en livsplan, jag har mål att följa. Jag ska nå dom.

Det enda jag saknar just nu är motion, och då mina knän krånglar och inte vill att jag ska börja jogga, så ska jag väl ta mig i kragen och köpa mig ett kort på friskis o svettis. Bara jag får lön. :)

 

0