Igår kväll spenderade jag tiden på att skriva en egenremiss till vuxenpsykiatriska mottagningen här i Kungsbacka.
Jag har totalt lessnat på att inte få någon riktig hjälp från vårdcentralen.
Min psykolog är helt ok, på att lyssna. Något annat, nja. Jag skulle lika gärna kunna sitta där iklädd en kostym, kackla som en tupp och hon skulle ge mig några papper om det.
Min läkare skriver ut mediciner, och tycker att jag ska kunna jobba hundra procent.
Så nu har jag försökt igen då med vuxenpsyk. Förhoppningsvis kan de hjälpa mig. Jag hoppas det.
Idag är jag hemma, jag har sovit enormt dåligt inatt. Troligtvis beror det på alla känslor som bubblade upp igår när jag skrev egenremissen.
Idag kommer jag på ännu mer jag borde ha skrivit, men får väl ta det senare.
Jag skulle kunna skriva en bok om mitt liv som egenremiss. Allt från ungjävlarna på lekis, till ungjävlarna i skolan, till idioten som våldtog mig till alla puckon jag någonsin dejtat till alla jävlar som finns i världen. Ja. Något sånt där. Allt hänger ihop. Ända från början. Jag är född sån här.