Jag känner mig ensam, ensam, ensam.
Var tog alla vännerna vägen?
Var tog allt roligt vägen?
Livsglädjen?
Sure, jag har världens underbaraste karl, och världen sötaste son,
och säkerligen världens sötaste dotter i magen,
men var tog livsglädjen VÄGEN?
Var tog alla vännerna vägen?
Var tog allt roligt vägen?
Livsglädjen?
Sure, jag har världens underbaraste karl, och världen sötaste son,
och säkerligen världens sötaste dotter i magen,
men var tog livsglädjen VÄGEN?
Jag mailar mina vänner, jag smsar mina vänner. Försöker skapa diskussioner.
Tyst i telefonen, tomt i mailboxen. Rena rama illusioner.
Jag söker nya vänner, jag letar, finner inga som vill prata med mig.
Är jag så trist?
*suckar lite*
Får väl fortsätta surfa runt antar jag.
Trista jag.
Jag behöver solsken i mitt liv tror jag.