Förbannar min olycka

Nu är ungarna på dagis, det var skönt med en promenad.
Fick massa kramar och pussar när jag lämnade dom där hos sina kompisar.
Skönt det är att dom trivs så bra som dom gör, det gör smärtan lindrigare när man lämnar dom.
För det är faktiskt inte kul att lämna bort dom, men för att få lön måste man jobba, o då måste dom vara på dagis =/

På vägen hem känner jag en välbekant smärta i ryggen. Suck.
Ännu ett anfall..
Jag är så less på det här.
Nu sitter jag här och känner hur det strålar i ryggen, och snart kommer det börja i solar plexus också.
Ska ta smärtlindrande tror jag.
Frågan är hur många jag har kvar, jag måste hämta ut mer snart.
*sucka*

Jag är så less på min kropp =(

Jag är så less på att ha ont, o gå på dessa tabletter och bara vänta på att det ska komma när det vill, spelar ingen roll vad jag äter, det väljer tydligen själv när det ska börja göra ont..
BLÄÄ!

Vill bara bli av med skiten nu så jag kan börja äta diet jag med.
Vill äta dietmat och äta R och må bra.

Vill inte ha ont jämt och sova asdåligt…

Nu ger jag smärtlindringen en timma, om det inte funkat så måste jag ringa till jobbet.

Jag är inte inbokad någonting onsdag och torsdag. Då kanske man kan få en hel del gjort här hemma?
Om de inte ringer och vill ha in mig förstås. Brukar ju bli så.
Nu är det bara 25 minuter kvar av min timma jag gav tabletterna. Ingen verkan än. Fan.
Kan dom ringa från Mora någongång?

0

Du kanske också gillar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *