Igår var första natten utan Mirtazapin. Jag har trappat ner från 60 mg, inga abstinensbesvär eller något. Jag har trappat ner långsamt.
Jag sov hela natten inatt, med undantag för några få uppvaknanden som varade bara några minuter.
Fantastiskt! Jag har inte sovit utan medicin på länge, och att kunna sova en hel natt utan att behöva känna sig som en zombie dagen efter är helt fantastiskt.
Jag hoppas huvudet har förstått nu efter flera år med medicin att man ska sova. Läkaren trodde att kroppen skulle lära sig in i de här vanorna, och det är det jag hoppas har hänt. Att den äntligen förstår.
:)
Min arbetsterapeut ringde också idag, hon ska beställa ett kedjetäcke åt mig som jag får prova, och så ska jag lämna in mitt bolltäcke och min sömndagbok till henne i nästa vecka.