Godmorgon, här är det grått tror jag ute idag.
Ser så ut.
Dricker mitt te här och ser på nya avsnittet av vampire diaries som kom igår.
Funderar på saker och ting.
Hade ett litet nedslag igår, näringsbrist hela dagen = Skallebank som aldrig gick över.
Höll på att svimma i bilen hem från Röda Korset, så igår åt jag lite mat.
Suck.
Min kropp är inte gjord för att ENBART gå på pulver. Elakt.
Så nu ska jag äta lite mat på eftermiddagen, idag blir det grönsaker och kycklingfilé.
Känns så jäkla surt, när andra kan gå på pulver utan att det blir problem.
Men men, min kropp är ju korrupt.
Idag ska jag jobba på Centrex, det känns bra. Det är “mitt” liksom. :)
Men först ska jag roa mig med lite hushållsarbete tänkte jag.
Suck, är så less på den här stan, folk ska bara snacka skit och hålla på och bråka.
Hur orkar dom?
De är misstänksamma mot varandra och ska spela ut varandra hela tiden. Varför?
Jag skulle inte orka med att ha folk som bråkar hela tiden i min närhet, varför kan inte folk vara sams?
Gällande MITT privatliv och att hålla sams, om någon undrar, med den personen som JAG råkar vara osams med..
Det har gått för långt där, det är inte upp till mig längre. Så..då måste det bli så här.
Mer kan jag inte säga.
Någon dag kanske jag kan skriva om det, men tills vidare låter jag bli, jag hoppas ni förstår.
Jag är rädd om mina barn, personen som det handlar om är opålitlig, och jag måste hålla dom säkra.
Så än kan jag inte skriva om det så som jag vill, även fast bloggen är låst.
Personen kan ha fått tag i mitt lösenord, finns folk runt om mig som personen känner,
jag kan inte lita på någon fullt ut..inte ens min familj.
Det finns bara en person jag kan lita på, Peppe.
Men han är den enda.
Inte undra på att man är deprimerad..
Hur tror ni det känns?
Nu ska jag göra något kreativt så jag slipper sitta här och tänka som så många gånger förut.
Ville bara få ur mig lite, även fast jag skulle vilja få ur mig allt..
När inte ens dina föräldrar lyssnar på dig, vem ska du vända dig till?