Satt och funderade lite för mig själv på tåget hem.
Tänk att så lite kan göra en så lycklig.
Att några ord, en gest, bara en blick kan få en att le?
Konstigt det där.
Ville inte åka ifrån Borlänge idag, så är det.
Men men, vad ska man göra, måste jobba och tjäna pengar.
Dessutom är det bara några dagar kvar tills jag åker igen.
Nu är jag arg och ledsen, min dator startar inte, och ingen vill hjälpa mig.
Eller jo, jag hittade en vän som jag har kvar, som tur vad. Han kommer hit imorgon och hjälper mig. Tur man har vänner som kan ställa upp för en icketeknisk smarties
:(
Jaha, då går jag väl o lägger mig då, och kollar på teven, shit, bläää.
*snyfta* :/