Nu vill jag att morgondagen bara ska vara över.
Jag vill inte sitta där och ta emot en massa skit. Jag vill inte.
Hela jag skriker nej nej nej. Men jag måste.
Jag tänker sitta där, med teflonansikte, tänker inte gå in i defensivläge.
Jag ska låta fackliga sköta allt prat. Jag orkar inte.
Var hos kuratorn på Hab idag, hon trodde inte sina öron när jag berättade hur jag blir behandlad. Helt galet.
Hoppas på att jag får svar på min egenremiss till psyk snart också, jag hoppas att de kan hjälpa mig.