Vilka känslor, hm, ska det vara så här bra?
Magen pirrar ju bara jag ägnar honom en tanke.
Nyårsafton är något jag aldrig kommer glömma. =)
*minnas för livet*
Gillar ditt nyårslöfte, håll det, så ska jag hålla mitt, så blir det tokbra till slut.
Var inte roligt o komma hem till Stockholm igen, kändes så fel, så ensamt.
Hur ska jag nu kunna sova utan att känna hans armar om mig, att inte få se ett leende när man vaknar, att inte få en spontan kram när man minst anar det?