Idag har jag och prins Max haft en rejält sovmorgon, vi sov från och till hela morgonen fram till klockan ett,
helt underbart. Peppe har smygit runt här hemma för att inte väcka oss, och städat lite ser jag, sött.
Gulleplutt
Är lite seg idag, har haft huvudvärk sen jag vaknade, men funderar på om jag ska ta en tupplur nu alldeles snart bara Max har somnat efter maten..det lät skönt, somna till massa dåliga talkshows eller nåt sånt.
Sen ta en dusch, äta pastasallad och sen kommer karlns kompisar, dom ska ha pokerkväll.
Hm, det låter som en bra plan.
Jag ska ha myskväll i soffan med Max när dom spelar poker, inte göra någonting alls vettigt,
bara slöa och ligga och kolla på tv.
Hm, som om vi inte gör annat jag och Max då..
Jag börjar bli lite rastlös, har varit inne i en vecka nu, men vill inte riktigt gå ut när jag inte kan gå normalt,
pga stygnen o det..morr..och så är det kallt ute, och var ska jag gå?
Kupolen lockar iofs, handla kläder åt Max, men äsch, jag tar det via Tradera så länge.
Har hittat massa söta kläder där idag jag har lagt bud på, få se om jag får dom.
*hoppas*
Hittade en camoflagefärgad body med tillhörande mössa, jag VILL ha den!
Älsklingen fotade nya kort på prinsen idag, se så sött smajl!
Jag har lyckats skriva förlossningsberättelsen, ifall någon vill läsa!
Förlossningsberättelse 11-12 januari 2006
Jag har lite luddigt minne från förlossningen så jag försöker så gott jag kan att berätta.
Vi var på BF +11, jag var skapligt trött på magen, och att det inte hände något.
Min sambo åkte som vanligt till jobbet klockan halv fem, medans jag låg kvar i sängen,
vad jag inte sagt åt honom var att jag sovit enormt dåligt hela natten och haft oregelbundna värkar,
ville inte oroa honom ifall det bara var falskt alarm.
När han hade åkt till jobbet gick jag upp för jag skulle på ett av mina vanliga toalettbesök,
men då jag varit på toaletten kunde jag inte somna om utan tog mig frukost och satte mig vid datorn.
Väl där konstaterade jag ganska snabbt att värkarna kom med fem minuters mellanrum, hela tiden.
Jag kollade i över en timma så det stämde,
ringde förlossningen och frågade vad dom tyckte jag skulle göra.
Jag var välkommen in om jag tyckte det var för jobbigt att vara hemma,
men jag kunde avvakta till ner till 3 minuter mellan värkarna sa dem.
Jag beslöt mig att ringa min sambo och säga åt honom att åka hem, ifall att.
Han har nog aldrig skyndat sig hem så snabbt, springande uppför trapporna kom han hem.
Dagen gick och värkarna avtog lagom till lunchdags,
vi åkte ut och gick lite i affärer för att se om vi kunde sätta fart på värkarna igen,
köpte ett pussel på 2000 bitar som vi tänkte vi skulle lägga innan han behagade komma till världen,
men icke, så jag passade på att sova lite middag när vi kom hem.
När kvällen kom började värkarna komma igen, först oregelbundet, sen mer o fler.
När klockan närmade sig nio på kvällen var det tio minuter mellan, och jag skulle gå på toaletten.
Där fann jag att jag blödde, och då jag inte hört talas om att man ska blöda när det börjar ringde jag förlossningen igen och frågade vad vi skulle göra. De tyckte jag skulle komma in.
Vi åkte till Falun, med väskan halvpackad, och med förhoppningsfulla tankar. Inte många ord sas i bilen. Nervöst!
Vi kom till förlossningen runt tio, parkerade bilen, och gick in, tog hissen upp, och klev in.
Där möttes vi av en sköterska och visades in i ett rum. Trist rum, nummer 6, ganska roligt,
vi tog skåp nummer 6 också, måste ha varit ett tecken. :P
Fick på mig såna där snygga kläder…värsta läckra..man känner sig verkligen som en gudinna i dom.
Eller inte.
Kopplades till en CTG apparat som kollade upp bebisen och mina värkar..
och den där maskinen..jag hatade den till slut.
Tickandet och dessa siffror.
När klockan var runt elva var jag öppen 4 centimeter, och blev rätt besviken,
för nu började det faktiskt göra rätt ont, och jag fick lära mig lustgasen,
hur den fungerade, och hon satte den på den lägsta nivån.
Där låg jag, Peppe satt bredvid, vi kollade in siffrorna som visade när värkarna började,
när de började närma sig 30 så sa han till och jag började andas in lustgasen, min bäste vän.
Till slut blev klockan 2 på natten, värkarna var outhärdliga tyckte jag,
och jag ville att hon skulle öka nivån på lustgasen, då berättade hon att jag var helt öppen.
Men vattnet hade inte gått än. Jag hade så ont så ont, värre smärta har jag aldrig känt.
Senare tog de hål på hinnan, ut vällde kolsvart vatten, en lättnande känsla minns jag,
och det blev ett jäkla hålligång där inne, fyra personer minns jag att jag såg där inne på en gång.
Har ingen aning om vad de gjorde, jag hörde något om att sugklockan fick tas in om han inte mådde bra.
De tog blodprov i huvudet på bebisen, för att kolla så han mådde bra,
satte mina ben i gynbenställning (obekvämt), satte in värkstimulerande dropp,
klockan fyra på morgonen började jag krysta, och klockan 12 minuter över fem är han född.
Smärtan när man krystar..då svor jag nästan att jag aldrig mer skulle skaffa barn!
Jag har enormt dåligt minne av hela äventyret, tyvärr.
Men jag minns känslan när jag såg honom ligga där i famnen på Peppe när de sydde mig,
jag hade bristningar, hade spruckit invärtes och utvärtes, förlorat 7 dl blod..uscha..
Jag mådde inte bra, snurrig och rejält yr, och mörbultad.
Fick massa vätskedropp o grejor.
Men allt försvann när han kom upp på magen..min Maxbebis.
Brickan var en höjdare..aldrig har mackor smakat så gott.
Jag är så glad att jag gick igenom det här dock,
jag klarade att föda barn med bara lustgas som bedövning,
nu känner jag att jag klarar vad som helst i hela världen!
