Livskris.

Jag är mitt uppe i en livskris känner jag.
Jag vet inte vad jag vill med mitt liv.
Rent yrkesmässigt.
Jag trivs inte, och vet inte hur jag ska ta mig ur det här.
Hur jag ska kunna gå vidare. Var jag ska gå och när.
Jag vill också veta vad jag vill, hur jag ska göra, när jag ska göra det.
Jag känner mig vilsen.

Jag lever bara för dagen just nu känns det som.
Jag vaknar, gör det jag ska, åker pendeltåg till jobbet.
Där sitter jag av min tid, gör det jag ska tills det är dags att åka hem.
Hem till friheten.

Är det så här det ska vara? Jag känner mig ensam och vilse.
Jag avskyr verkligen det jag gör numera. I början kände jag mig hemma, att jag trivdes.
Men nu, jag har lärt känna hur kallt och hårt det är. Finns ingen värme, ingen medkänsla.
Bara resultat och snabb handläggning. Ingen mänsklighet.

0