Idag är näst sista dagen på 2005.
Helt galet.
Det här året har gått något otroligt fort, har det inte?
Tyckte det nyss var nyårsafton, när jag och karln firade den i Forssa i karlarnas trea.
Champagne och fyrverkerier och öl, och spel långt in på natten.
Hm.
Tiden går fort.
Tyckte det var nyss vi konstaterade att vi ville ha barn, sen en vecka senare gjorde vi ett graviditetstest och då visade det att vi redan VAR med barn!
Tyckte det var nyss vi bestämde att jag skulle säga upp min lägenhet i trista Stockholm och skaffa den här lägenheten och flytta ihop så vi fick vara med varandra för alltid..
Ja, man ser.
Tiden går fort.
Idag är det fredag, vi hoppas att teven och grejorna till den ska komma idag med posten, dom ringde inte igår iallafall, men det står på postens hemsida att det kommit till Borlänge, så det borde faktiskt ankomma till oss idag, dom borde väl förstå att vi vill ha tv till nyår?
Nåväl.
Inga mer krämpor idag iallafall, enligt vetenskapen är jag på BF+1 idag,
men enligt tekniken så har jag inte BF förrän på söndag. Vi får se. Han verkar ha det ganska bra där inne.
Tror jag det, mat och husrum helt gratis..haha.
Tänkte jag skulle plocka ihop lite nu, eftersom Plastmoster Jessamy kommer idag och hälsar på, och man vill ju faktiskt att det ska se lite acceptabelt ut.
Har gömt alla julklappspapper och kartonger i garderoben, jag kommer inte ut till containern,
kan inte bära allt det där, hm, jag får nog be karln ta till musklerna och bära ut det där idag,
jag vill börja året bra!
Frågan är…om jag inte ska ta och klafsa i lite färg i håret nu då, medans jag kanske orkar..
Så kanske vi är nyfärgade i håret på förlossningen..haha, om det blir något den närmaste framtiden.
Sådärja, färg i håret, det är ihopplockat, skulle behöva dammsuga, men det är att utmana ödet.
Då får jag sammandragningar direkt, och det orkar jag inte med just nu känner jag.
Lite damm i hörnen får folk tåla tills jag orkar dammsuga.
Jag har funderat på en sak,
hur mycket kommer man grina första tiden egentligen när lilleman har kommit till världen?
För det är ju en ENORM grej, den där lilla krabaten som huserat i min mage i nio månader ska ta sig ut i vilda världen och klara sig själv.
Kommer ju bli tomt i magen…hur konstigt kommer inte det att kännas?
Hur ska man klara sig från att inte peta på honom hela tiden bara för att förstå att det inte är en dröm?
Jag har fortfarande inte fattat att det är en människa i magen, inte karln heller, tror inte vi kommer göra det,
förrän lilleman är utanför och vi kan se honom rent konkret, och ta på honom, verkligen SE att han är där.
Nåja, nu är det bara några minuter kvar tills jag ska slänga in mig i duschen och skölja bort hårfärgen, få se om det blev någon annan färg den här gången..
hårfärg har en benägenhet att inte fästa så bra på mig nu när jag är gravid, konstigt nog.