Jahapp så var det söndag igen.
De sover middag här. Moa sover i Max säng, Peppe och Max sover i våran säng.
Peppe han har minsann kräkits idag han, han måste ha ätit något dåligt.
Jag misstänker kräftröran han smällde i sig igår, något annat kan det inte vara.
Jag sitter här och funderar på hur jag ska få över mina saker och göra backup.
Min brännare har dött, och jag måste skicka in min dator på service så fort vårterminen är slut. Men hur? Jag måste helt enkelt ha en liten extern hårddisk tror jag.
Är lite störd idag, får jag gnälla lite?
Är det bara jag som tycker att folk är så jäkla störda nu för tiden?
En vän som har barn, bjuder aldrig tillbaka, hon bara pratar om allt hon ska göra, som nu, barnet fyller år, hon bjuder in alla sina vänner, sin karls vänner, men jag som känt henne sen högstadiet, är inte bjuden. Jag påpekar lite fint att ja, men ni kan ju komma och fira min dotters 2årsdag i sommar, så kanske hon förstår vinken? Ja då ska dom se, dom ska åka runt landet med barnet, och ja, det får dom se om dom kan planera in. Jag påpekar lite fint att våra barn skulle säkert tycka det var jättekul om de fick leka tillsammans igen, men hon lyssnar inte..
Happ, tack då. Förlåt att jag försöker vara snäll och bjuda in er ett helt halvår i förväg, och då får väl inte våra barn leka då, för de duger väl inte åt er!
Sen återgick hon att prata på om hur mycket hon hade o göra inför hennes barns kalas…ehrm..som vi inte var bjudna till, nej gud, var ju bara vänner till henne och hennes karl som var bjudna.*dunka huvudet i bordet*
Alltid samma sak, jag duger inte att umgås med, men jag är tydligen en bästa vän till henne?
Jaha, ja, om det är så man behandlar sina bästa vänner vill jag nog inte vara ovän med henne precis.
Suck.
Inte orkar jag bry mig mer heller, jag bara säger “ok” och går vidare jag.
Är min lott att inte ha några vänner verkar det som.
Just ja, vill ni byta med mig? Jag har en sjuk karl.
I’m your friend…