Den om sorgen del 2

Så, fick ett samtal idag från min pappa. Min farmor somnade in igår kväll.
På mindre än en vecka har jag alltså inte bara förlorat min mormor, utan även min farmor.
Var finns rättvisan? Båda två!

Så det blir dubbelbegravningar för oss snart. På torsdagen är det min farmor som begravs, och direkt på fredagen dagen efter, min mormor.
Barnen får vara hos sin farmor och farfar, de ska inte behöva det här, de kände inte min mormor och farmor på samma sätt som mig.
Ja. Så blir det.
Men ändå..

Min farmor gjorde den bästa inlagda gurkan jag någonsin ätit.
Min farmor som hade den elakaste pudeln jag någonsin träffat när jag var liten.
Min farmor som lät oss äta mängder med glass och maränger när jag och Jonas hittade Nils vigselring.
Min farmor som letade som en tok efter mig när jag rymde, fyra år gammal, upp till travet i Rättvik helt själv.
Min farmor som glatt stod i skogen mitt mellan Garsås och Fåsås när jag och Anna gick Fåsåsmarschen, och hon hade mackor åt oss att äta.
Min farmor som alltid hade massor med konstiga saker i sin lada.
Min farmor som alltid ställde sig och gjorde mat när vi hälsade på, eller dukade fram mängder med fika.
Min farmor som gjorde dom bästa stuvade makaronerna.
Min farmor som alltid drog iväg mig till olika auktioner, och lyckades alltid fynda något som man behövde, eller som man inte behövde.
Min farmor som alltid hade goda mintpastiller hemma, som alla andra hatade, men som jag älskade.

Det finns så mycket minnen, av både min farmor och min mormor. Jag fick ha dom halva mitt liv. Jag är glad över det. Vila i frid pantertanter, ni kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Continue Reading

Den om sorgen..

Vilken början på helgen vi fick. 
Min mormor avled, och ja, min mormor var den bästa i världen.
Hon var den jag rymde till när jag inte ville vara hemma, vi bodde i samma lilla by, och det var cykelavstånd hem till mormor och morfar.
Jag vet inte hur många gånger jag har hellre tillbringat dagarna där än hemma.
Min lilla mormor, som alltid smög ner en påse bilar i min sovsäck som jag lånade när jag skulle iväg någonstans.
Min mormor, som alltid luktade juicyfruit tuggummi och hudkräm som luktade Nivea.
Min mormor som gjorde dom bästa tunnpannkakorna i världen.
Min mormor som gjorde dom bästa lussekatterna.
Min mormor som gjorde dom bästa bullarna.
Min mormor som gjorde den bästa risgrynsgröten, och den enda som lyckats få mig att dricka hemgjord välling till frukost.
Min mormor som gav dom bästa kramarna när man kom och hälsade på.
Min mormor som jobbade i tvätten på äldreboendet, och det var alltid lika mysigt att hälsa på henne på jobbet.
Min mormor som alltid hade något gott hemma, oavsett om det var hemgjorda kakor eller glass i frysen.
Min mormor som satt och löste korsord, och använde en bok när hon inte fann ordet som behövdes.
Min mormor som alltid fanns där när man behövde prata av sig.
Min mormor som hade ett hjärta av guld.

Min mormor.
Det är så sjukt att hon inte finns mer. Hon har alltid funnits där. Men nu finns hon inte mer hos oss.
Jag har svårt att greppa det. Hur kan man acceptera något sånt liksom?

Två dagar efter att jag fick dödsbeskedet, så rensade jag mina lådor här hemma, och fann gång på gång kort på mormor. Helt galet.
Som om att hon ville påminna oss att vi har haft så mycket roligt. Jag hoppas det var därför. Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Bildresultat för always in my heart

Continue Reading