När man gång på gång får höra hur kass man är, hur värdelös man är.
Alla säger dom menar väl, men varje ord trycker mig längre ner i botten.
Får bara alla andra må dåligt, men inte jag?
När någon annan mår dåligt är det alltid snälla ord och kramar,
jag sitter i min ensamhet och läser allt alla säger om mig,
varje ord sårar mer och mer.
Jag borde inte ta åt mig, jag borde inte läsa.
Men tänk er själva, tänk er in i min situation?
Jag har jämt ställt upp, jämt funnits där, alltid alltid,
när man själv har problem, då betraktas man som paria.
