Så, fick ett samtal idag från min pappa. Min farmor somnade in igår kväll.
På mindre än en vecka har jag alltså inte bara förlorat min mormor, utan även min farmor.
Var finns rättvisan? Båda två!
Så det blir dubbelbegravningar för oss snart. På torsdagen är det min farmor som begravs, och direkt på fredagen dagen efter, min mormor.
Barnen får vara hos sin farmor och farfar, de ska inte behöva det här, de kände inte min mormor och farmor på samma sätt som mig.
Ja. Så blir det.
Men ändå..
Min farmor gjorde den bästa inlagda gurkan jag någonsin ätit.
Min farmor som hade den elakaste pudeln jag någonsin träffat när jag var liten.
Min farmor som lät oss äta mängder med glass och maränger när jag och Jonas hittade Nils vigselring.
Min farmor som letade som en tok efter mig när jag rymde, fyra år gammal, upp till travet i Rättvik helt själv.
Min farmor som glatt stod i skogen mitt mellan Garsås och Fåsås när jag och Anna gick Fåsåsmarschen, och hon hade mackor åt oss att äta.
Min farmor som alltid hade massor med konstiga saker i sin lada.
Min farmor som alltid ställde sig och gjorde mat när vi hälsade på, eller dukade fram mängder med fika.
Min farmor som gjorde dom bästa stuvade makaronerna.
Min farmor som alltid drog iväg mig till olika auktioner, och lyckades alltid fynda något som man behövde, eller som man inte behövde.
Min farmor som alltid hade goda mintpastiller hemma, som alla andra hatade, men som jag älskade.
Det finns så mycket minnen, av både min farmor och min mormor. Jag fick ha dom halva mitt liv. Jag är glad över det. Vila i frid pantertanter, ni kommer alltid finnas i mitt hjärta.
