This post contains adlinks from Adviral
Den om slutet
Bokmässan är slut för i år. Sorgligt men sant.
Jag var där fredagen och lördagen, och jag är så nöjd så nöjd.
Fick tag i Jan Stenmark och fick en signerad bild åt gubben, han blev så glad ;)
Köpte böcker åt ungarna som dom ville ha, Max ville ha nya Pax, Moa ville ha Starstable och Skam.
Själv, jag köpte INGA böcker :O
Däremot fick jag en goodiebag av Hoi, men det är ju en annan femma :) Där i låg massa böcker jag ser fram emot att läsa.
Vad mer? Vi städade här hemma i går (söndag) och det blev så fint så, duktiga barn man har, sonen dammsög både sitt rum och vardagsrummet. Tack för den hjälpen Max. :)
Moa hjälpte till med tvätten häromdagen, så snällt där också :)
Idag ska jag plocka ner bokhyllorna som är kvar, en kvinna kommer och köper dom vid tre tror jag, det blir så fint och luftigt här hemma.
En liten ändring i vardagen, något som är så underskattat :)
Den om baksmällan
Igår tog jag mig i kragen och tillbringade tre timmar med mina mentorer på biblioteket. Fick se alla deras lokaler, höra hur organisationen är uppbyggd, lära mig hur man gör grundläggande saker. Jättekul och spännande, men jättejobbigt för mitt huvud.
Tre timmar, sen var jag HELT FÄRDIG. Hur kul är det att vara jag? Suck.
Idag är jag helt slut i huvudet.
Jag skulle vilja åka till Göteborg för att gå på bokmässan idag, men jag orkar helt enkelt inte.
Jag var nyss ute med hunden och det var SÅ JOBBIGT.
Jag kände hur huvudet bara skrek att jag skulle vända och gå hem för att lägga mig. Vilket jag ska göra snart.
Men ska bara äta något till frukost för tänkte jag.
Jag är så less på mitt huvud. Jag hatar att ha asperger ibland. Jag blir så himla slut.
Hur ska jag kunna klara av att arbeta, studera, leva? När jag är helt färdig efter tre timmar bland folk på ett arbete? Jag vill bara lägga mig och gråta.
Jag önskar jag hade fler i min närhet som faktiskt har asperger som förstår, förstår hur det är, men jag har ingen. Jag kanske borde ta kontakt med habiliteringen. Försöka få någon samtalskontakt.
Men vad ska jag säga? “Hej, jag vet inte hur jag ska klara av mitt liv?”
