Från och med idag kör vi högre doser på morgonmedicineringen. Spännande.
Få se hur lång tid det tar innan jag känner av någon verkan.
Skulle behöva något instafungerandecrapsomjagkänneravdirekt typ.
Det är svårt att förklara hur man mår för någon som inte har mått så här.
Att livet bara är i grått, inga upp, inga ner, utan bara ett stort hål.
Ingenting är roligt, absolut ingenting. Man vill bara sova, äta, vad är det? Något man måste göra för att överleva typ.
Men jag kämpar, försöker kasta upp repet upp så jag kan klättra ur hålet för den här gången.
Jag känner så väl igen hålet, jag har varit här sen tonåren. Det har alla mina minnen och rivmärken sen så många gånger förr. Blablablabla. Whatever.