• Svårigheter i kontakten med andra människor
• Specialintressen som kan uppta stor del av uppmärksamhet och tid
• Svårigheter att förstå och använda språket i kommunikationen med andra
• Bristande motorik
• Lätt att hamna i tvingande rutiner eller handlingar
• Säregna eller ovanliga sinnesintryck

Många är ovanligt stresskänsliga, psykiskt sårbara och har en tendens att utveckla psykiatriska symptom. Det kan vara ångest, ångestattacker, tvångstankar/tvångshandlingar, depressioner eller fobier. Men ASD/Aspergers Syndrom innebär inte bara problem. I rätt miljö kan många av de egenskaper som är vanliga hos personer med diagnosen vara en tillgång. Till exempel stor uthållighet och ovanligt god koncentrationsförmåga”

Det är så mycket som stämmer in på mig här. Speciellt det här med att jag har lätt att utveckla depression. Just nu är jag ju inne i en svår episod, plus att jag är utmattad, så jag har det lite körigt just nu. Jag kan som sagt inte ens läsa böcker (SOM JAG ÄLSKAR), för jag förstår inte vad jag läser. När jag går promenader brukar jag ha en ljudbok i öronen, det går lite lättare, och så slipper jag höra allt oväsen som sker utanför lurarna. Det låter mycket i världen folk, massor. Ljud är ett stort problem. Jag kan inte filtrera bort ljuden. Så bara att gå i en vanlig mataffär är en pärs. Det är blippande från kassan, mummel från kunder, pratande, fläktar, vagnar, ja, ni förstår.

Jag önskar att folk frågade mig om de undrar något, istället för att bara vara tysta och anta saker.
Jag önskar att min familj kunde visa lite intresse i diagnosen och försöka lära sig något, istället för att bara anta att jag är helt normal och fungerar som alla andra. För det gör jag INTE.

Jag önskar så att jag bara kunde ta kontakt med någon, och säga “Hej, har du tid att prata? Jag har så mycket jag skulle behöva få ur mig”
Men istället sitter jag bara tyst, eller stirrar på skärmen och önskar att jag hade modet.
Jag vill inte störa.