Jag har ju som sagt en liten existensiell kris. Jag vet inte vad jag vill bli och vad jag ska göra med mitt liv.
Jag menar inte då mitt familjeliv, för det kommer jag aldrig vilja ändra på.
Men arbetslivet, där har vi problemet. Vill jag sitta på Försäkringskassan tills jag blir pensionär, eller kommer jag hitta något roligare, något som jag bara tjooohooo äntligen dags att gå till jobbet?
Roller derby, jag börjar bli till åren, snyft snyft, kommer jag börja åka något mer, eller kommer jag åka som ref? Gudars, vilka tankar.
Jag vill hemskt gärna, men tiden, TIDEN finns inte. Jag vill och vill inte, jag vill bli ref och jag vill åka. Men jag orkar inte, jag har inte tid, det är långt in till stan och det blir sena kvällar.. :(
Hur har folk så mycket tid? De kanske inte har barn, eller jobb, eller diagnoser iofs. Sen bor kanske flera i närheten av alla träningsställen.
Kanske jag ska välja att sälja min utrustning och lägga pengarna på kamera?
Eller ska jag avvakta, se om min lust och ork kommer tillbaka, innan jag går i pension? :P
Snacka om beslutsångest.
Jag måste få tillbaka min ork så jag kan börja träna på Friskis, är så less på det här. Är så trött på att vara trött..
Så länge jag är trött och inte orkar något, så länge kommer jag stå stilla i vikten också, det är trist.
Edit: Nu har jag funderat hela dagen, jag velar fram och tillbaka.
Nej, jag anmäler mig till ett par pass nu på friskis och sen sätter jag ut min utrustning på derby köp och sälj.
Jag behåller mina rosa svarta skates dock, kan vara kul att rulla omkring på sommaren. :)
Edit: oj, jag hann knappt sätta ut annonsen så var dom tingade. I helgen om allt går som det ska så ska vi mötas upp och hon köper hela rasket. Härligt. :)