Bekännelsen

Some poems maybe? :P
Disclaimer: sluta fråga om dom, jag skriver vad jag vill, när jag vill, hur jag vill, om vad jag vill, om ingen jag vill, jag måste bara skriva av mig.
Inga dumma frågor tack.

Jag kan komma på mig själv
att bara sitta och le åt ingenting,
att bara driva bort,
i tankarna långt långt från allt ljud och alla människor,
behöver jag något annat för att överleva?

Jag kan komma på mig själv
att bara sitta och titta på dig,
när du sover, när du pratar, när du inte gör någonting,
och jag känner mig tillfreds, jag känner mig lycklig.

Jag kan komma på mig själv
att bara sitta och smeka din kind, ditt hår,
inga ord som yttras,
bara våra andetag hörs,
vi behöver inte prata för att kommunicera.

Jag kan helt plötsligt märka,
att du ler och tar min hand,
att du tittar på mig med dina vackra ögon,
som förtrollar mig varje gång,
dina ögon berättar allt för mig som jag behöver veta.

Jag kan helt plötsligt märka,
att när du ser som mest tankefull ut,
när du är rofylld, arg eller glad,
då älskar jag dig innerligt utan att du vet det.

Jag kan komma på mig själv,
att när jag hör dig, ser dig, känner dig,
då känner jag den där känslan,
pirret i magen, trycket i hjärtat,
jag kommer på mig själv att le igen.

0

Du kanske också gillar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *