Alltså, vilken urusel dag jag hade igår. Ni kommer snart förstå min känsla.
Morgonen var bra, jag gick en morgonpromenad med Mina när ungarna gått till skolan, promenaden var skön och sval, jätteskönt med dessa kalla höstmorgnar.
Sen, tandläkaren, jag fixade det jag skulle, bedövningen tog bra och jag mådde bra efteråt. Trött bara.
Kom hem, huvudvärk och när bedövningen släppte började jag få rejält ont, så jag tänkte jag skulle vara smart och ta en Oxynorm, så jag samtidigt kunde få sova lite.
Familjen åkte till optikern med Max, han hade tid där, så jag skulle få lite vila.
Icke sa nicke, jag fick gallgångssmärta, så jag tog en omeprazol och hoppades det skulle gå över.
NEJ DÅ. Det blev värre, och av smärtan och oxyn så avstannade mina tarmrörelser. HJÄLP!
Förstår ni smärtan? Nej, det gjorde ondare än att föda barn, faktiskt.
Låg och kved och kallsvettades i en halvtimma, funderade på om jag skulle ringa ambulansen, eller Peppe, eller om jag skulle dö.
Masserade min mage hela tiden, drack lite, för att få igång tarmarna igen.
Efter en halvtimma började jag höra ljud från magen igen, puh, och smärtan avtog, SÅ SKÖNT.
Men nu började huvudet göra mer och mer ont, migrän, jahapp, så det var bara o lägga sig i sängen och släcka ljuset. Det enda som funkar när jag har migrän.
MEN NÄE DÅ. Jag började må sämre och sämre, och till slut känner jag… JAG MÅSTE SPY? Jag kan INTE spy. Har ingen magsäck att spy ifrån. Har aldrig lyckats spy.
Sprang in på toaletten, hulkade och hulkade och hulkade. Fick ur mig några droppar magsaft. That´s it. Men kände mig bättre efter det..gick och la mig. SOMNADE.
Vaknade nu imorse, och mådde bra igen. Förbannade gårdagen. SKRÄPDAG.