Jag hatar att gå så här, bara vänta o vänta.
Bara låta dagarna gå, invänta att det ska komma en dag.
Nu väntar jag en vecka till.
På fredag nästa vecka har jag möte med läkare. Få se vad dom ska ta för prover etc.
Ska dom hitta det någongång?
Jag har en sån lång lista med symptom, helt galet..allt stämmer in, men är det så det är?
Kommer jag någonsin få klarhet i det här, eller ska jag gå så här tills jag inte orkar mer,
tills jag bara stupar, tills allt är helt kört?
Ingen förstår, alla har fullt upp, jag känner mig som om jag sitter i min egna lilla bubbla här, och ingen har tid eller ork eller lust. Hallå, syns jag eller? Tar jag bara upp plats?
Ibland känns det som om jag inte syns, som om jag inte finns, som om jag bara inte existerar.
Jag brukade inte vara så här, nu har jag varit så här i nästan fem år och det blir bara värre.
Så nu söker jag hjälp och hoppas jag får någon…någongång..
Jag är bra på att spela lycklig, glad, och sorgelös. Inombords går jag och grubblar o grubblar o grubblar.