Inatt drömde jag att jag hamnade i ett näst katakoniskt tillstånd, och mina vänner brydde sig inte.
De bara föreslog att jag skulle prata om det. Göra något roligt. Strunta i det!
Men ingen hjälpte mig, jag kände mig så jäkla ensam.
Frustrationen över att inte kunna göra något alls var hemskt.
Det slog mig när jag vaknade att jag är så jäkla ensam..