Jag river mitt hår,
min mage utvecklar snart ännu ett magsår!
Gud i himlen, vad jag önskar mig semester.
Ledigt från mina älskade barn.
Jag är så trött.
Så less på skrik och gnäll hela dagarna just nu.
Jag önskar att jag fick tillräckligt med sömn.
Jag ligger bara och grubblar hela nätterna igenom,
när jag väl lyckas somna är det dags att vakna.
Vad skönt det vore att få komma bort från det här ett tag.
Få vila öronen, få vila upp mig, få lyssna på tystnaden och sakna en stund.
Samtidigt vill jag inte vara borta från mina underbara barn, för dom är underbara.
Suck.
Men som vanligt måste man vara fröken duktig och härda ut.
Men jag VILL inte vara fröken duktig och klara allt.
Jag kan inte bara stå här och se ut som jag kan stå emot stormar,
Oroar mig över pengar, hur jag ska få tiden att gå, hur jag ska få tiden att räcka till,
hur jag ska klara dagen utan att bryta ihop, hur jag ska klara dagen över huvud taget,
jag kan också sätta mig i ett hörn och gråta besinningslöst och bara ge upp ibland.
Men tydligen är det ingen som förstår det.
Så jag kämpar på, kämpar på, kämpar på..
Medans dom perfekta prettomammorna sitter o fnissar över hur jag har det typ.
Skiter jag i ärligt talat, finns inte en kotte som har ett überperfekt liv,
den som har det måtte ha supertrist.
Eller så lever personen i stort förnekande.
************************************************
Nu så.
Max är på dagis och rusar av sig.
Moa sover middag.
Själv har jag köpt mig en iskall cola light.
En mammas lugna stund.
Nu hinner jag lugna ner mig och koppla av..det gör så mycket.