Jajamen. Det blir en med snopp
Vaknade åtta imorse, jag var ovanligt pigg för att knappt ha sovit någonting. Karln hade sovit som en stock och var utvilad.
Vi checkade ut, tog våra väskor och begav oss in i morgonruschen, för att åka och lämna väskan på centralen.
Sen köpte vi frukost och satt på centralen och stirrade på folk. Skönt.
Vi gick runt på stan innan ultraljudet, hittade en mössa åt karln som han ville ha, han hade suktat på någon speciell sorts, och vi hittade en som han tyckte mycket om.
Klockan blev ultraljudsdags, och när vi satt där i vänterummet höll jag på att krevera, jag var såå nervös..
Så blev vi inkallade, la mig ner, och han började peka ut allt, huvudet var åtta centimeter rakt över..som det ska, benen såg fina ut, ryggen, hjärtat, magen, och den sög på tummen..sött..den HAR Peppes näsa..
Den låg med huvudet neråt och rumpan upp precis som jag misstänkt, duktig.
Sen börjar han skriva..jag ser inte..jag bara stirrar på skärmen och fattar ingenting..så ser jag vad han skrivit på skärmen med en pil. SNOPP.
jälp!
“Är det sant?” Frågar jag, fattar ingenting. “Till 104 procent” säger dr Olsen.
En POJKE! Och här har vi gått och varit nästan hundra på att det var en flicka
Vi ska ha en SON
Ringde släkt och vänner, och alla blev lika glada och överraskade
Vi har hela ultraljudet på videoband, så det ska ordnas till dvd så vi kan ha det kvar.
Resten av dagen gick som i en dimma faktiskt, vi var båda väldigt omtumlade.
Våran förstfödda är en son..en pojk..vad ska han heta, vad ska han ha på sig?
Haha
Nu är jag helt slut, karln är och repar, stackarn, men när han kommer hem,
då ska jag kräva att bli omhållen, och sen ska vi sova som stockar.
morgon, då ska jag göra ingenting. Så som vi har gått runt på stan idag, förtjänar jag att ta det lugnt.