Inatt har jag haft en sån där mardrömsnatt. De händer väldigt sällan numera. Men desto drygare NÄR dom händer.
Jag tog min medicin som vanligt igår kväll, och jag brukar få sova nästan hela nätterna på den faktiskt, och vakna relativt utsövd.
Men inatt, herregud. Jag vaknade KONSTANT. Är så slut idag så jag vet att jag inte kommer att fungera bland folk idag.
Fy fan vad jag inte gillar att ha asperger ibland, för det fuckar upp min sömn.
Vi är alla olika och just nattlig sömn har jag stora problem med och har haft det ända sedan tonåren.
Jag vaknar, somnar, vaknar, somnar och ibland kan jag inte sova alls, just därför äter jag medicin för att få sova.
Det är att FORTSÄTTA sova som är mitt problem, somna kan jag alltid, det är inga problem.
Så idag är jag ickefungerande. Får väl plugga hemma då. Är ju inga problem det heller, men ändå. Jag önskar jag vore normal ibland.
Ibland önskar man bort sin asperger.. Men då vore jag inte JAG. Då blev jag någon annan. Det hade inte varit kul.
Nåja, jag ska ta en långpromenad med hunden först på morgonen tänkte jag, sen bestämmer jag mig hur jag gör.
En bok i öronen och en långpromenad med bästa vovven, en oslagbar kombination.
Idag ska jag få rättning på min sista inlämning och jag är så nervös så jag har ont i magen, för jag vill verkligen INTE komplettera den.
Jag vill bara få ordning på den där kursen och lägga den bakom mig.