Jag börjar förstå mig själv lite bättre nu, vad som händer i min kropp och min hjärna.
Utredningen är inte helt färdig än, men än så länge har det löst många frågetecken.
Social Fobi –
Social fobi karaktäriseras av att känna obehag eller rädsla i eller inför sociala situationer. Social fobi finns i två olika former, generell social fobi ochspecifik social fobi. I den generella typen upplever individen ångest i närvaro av andra människor, i den specifika typen uppkommer ångestreaktionerna vid vissa situationer, till exempel då personen ska hålla ett föredrag. Diagnosen kategoriseras som ett ångestsyndrom En person med social fobiförsöker ofta undvika sociala situationer på alla möjliga vis. Man ska inte förväxla social fobi med vanlig blyghet; social fobi är ett verkligt handikapp som förhindrar den drabbade att leva ett normalt liv.
Det kan vara mycket besvärligt att ha ett fungerade liv när man har social fobi; vardagliga saker som att jobba, gå i skolan, åka buss och handla är ofta väldigt jobbiga. Situationer där uppmärksamheten riktas mot personen kan vara speciellt jobbiga, som till exempel att redovisa eller hålla tal inför en grupp människor. Därför börjar dessa personer ofta att isolera sig mer och mer. Detta skapar en ond cirkel då den sociala fobin ofta blir värre och värre på grund av att de inte träffar några människor och rädslan för sociala situationer växer.
Recidiverande depression –
En störning som karakteriseras av återkommande depressiva episoder enligt definitionen under depressiv episod- men utan anamnes på oberoende episoder med förhöjt stämningsläge och ökad energinivå (mani). Det kan emellertid förekomma korta episoder med lätt förhöjt stämningsläge och överaktivitet (hypomani) omedelbart efter en depressiv episod, ibland utlösta av antidepressiv medicinering. De djupare formerna av recidiverande depressioner har mycket gemensamt med bipolär sjukdom, egentlig depression, endogen depression och vital depression. Den första episoden kan uppträda när som helst i livet, från barndomen till seniet. Sjukdomsdebuten kan vara akut eller smygande och varaktigheten från veckor till många månader. Risken för att en patient med recidiverande depressioner skall drabbas av en manisk episod försvinner aldrig helt, oavsett antalet tidigare episoder. Om en manisk episod inträffar, bör diagnosen ändras till bipolär sjukdom.
Tvångstankar –
Tvångstankar ses som vanliga tankar som vem som helst kan tänka och som passerar dagligen genom alla människors huvuden. Det kan vara tankar på katastrofer som kan inträffa, eller förbjudna saker som man skulle kunna göra. Detta kan vara bilder eller ord i huvudet. En del är av vardaglig natur och har förankring i verkligheten (till exempel ”Jag känner mig smutsig”, ”Mitt hus kanske brinner ner idag”, ”Min familj kan dö i en bilolycka”). Tvångstanken kan också vara om ett beteende, exempelvis ett förbud mot att använda vissa ord. Tvångstanken kanske också är tydligt kopplad till ett visst beteende eller vissa stimuli, exempelvis kan offentliga toaletter ge upphov till tanken att man är smutsig.
Personen känner ingen lust att tänka tvångstankarna, tvärtom skulle den vilja slippa dem. Det som skiljer OCD-patienter från friska är att patientgrupper får mycket mer ångest av tankarna och agerar för att minska denna.
Tvångsbeteenden –
Tvångsbeteenden är det som drabbade gör för att minska ångesten. Det kan vara någotsånär kopplat till tvångstanken (som vid tvättritualer efter en tanke om att ha blivit smittad av någonting eller när patienter ser efter att spisen är avstängd ett dussin gånger för att huset inte ska brinna ner). Ofta är tvångsbeteendet emellertid helt oberoende av tvångstanken, som när patienten exempelvis räknar olika saker eller tänder och släcker en lampa upprepade gånger. Det är viktigt att notera att tvångsbeteenden också kan vara tankar, exempelvis ramsor man läser tyst för sig själv. Tvångsbeteenden kan också vara i form av försäkringar från anhöriga, det vill säga att be någon annan försäkra att den tänkta katastrofen inte kommer hända.
Den teoretiska förklaringen till hur tvångssyndrom uppstår är att patienten har en särskilt låg tolerans mot osäkerhet och överskattar sannolikheten för att katastrofer ska inträffa. OCD-patienter har en överdriven och irrationell tro på, oftast paradoxalt medveten, att tankar påverkar omvärlden. Det kan vara att man tror att bara för att man har tänkt på en katastrof så ökar sannolikheten för att denna katastrof ska inträffa.
Panikångest –
Panikångest eller paniksyndrom är en psykisk diagnos för en form av ångeststörningar, vilken återkommande ger oförutsedda panikattacker med hög ångestnivå. De psykiskt betingade attackerna uppkommer oberoende av situation och är därför oförutsedda, till skillnad från fobier vilka utlöses av vissa stimuli.
Orsaken till en panikattack kan ibland vara situationsbetingad; vid direkt fara kan det vara ett friskt beteende. Återkommande panikattacker utan synbart skäl till dem, är dock ett psykiskt problem som ofta har psykiska orsaker. Panikångest kan dock också uppstå till följd av en kroppslig sjukdom eller droger,
Panikångest yttrar sig som en plötslig ångestattack med hög grad av panik, oro, inadekvat rädsla eller nervositet, vilken vanligtvis bara varar någon minut. Vanlig ångest kan komma smygande och pågå en längre tid, men panikångest uppkommer mycket plötsligt, utan förvarning. Ångestattacken visar sig som andra ångeststörningar, med ett påslag av perifera nervsystemet, vilket kan ge palpitationer, darrningar, yrsel, svårigheter att andas (dyspné eller takypné), svettningar (hyperhidros), med mera, men de individuella variationerna är stora. Attacken går över när personen ger sig av från platsen där den utlösts. Efter attacken har personen en stark rädsla för att en liknande attack ska återkomma.
Personen kan på grund av dessa symtom plötsligt bli rädd för att dö, bli galen, eller förlora självkontrollen, detta trots att det inte finns någon objektiv grund för sådana rädslor, personen lever inte under hot eller i en fara. För att diagnosen ska ställas krävs att personen upplevt detta några gånger under några månader, och att attackerna inte, som vid fobier, uteslutande framkallas av särskilda stimuli.
Den höga ångestnivån kan leda till dissociation, depersonalisation och derealisation, det vill säga overklighetskänslor ifråga om omgivningen, sig själv eller vad som är verkligt. Om samma symtom uppkommer till följd av stora folkmassor, av att åka hiss eller buss, är det en social fobi, klaustrofobi eller torgskräck, men panikångesten kan leda till rädsla för att en ny panikattack ska utlösas offentligt varför många drabbade undviker folkmassor eller sociala situationer; panikångest kan leda till social fobi och agorafobi.