Jag finner det ganska sjukt att inte visa intresse för en del barn och barnbarn.
Inte höra av sig, inte hälsa på, ägna en tanke? Ens lite?
Det är bara en del av familjen som duger tydligen.
Försök inte säga att “Nej, så är det inte” “Du kan höra av dig”
Jag har hört av mig, det är jämt jag som hör av mig.
Sedan är sanningen att favorisering, det är något jag verkligen avskyr.
för så är fallet i den här jävla familjen. En favoriseras för det är ju såå synd om människan.
Sanningen är, människan är ansvarig för sitt eget liv. Ingen annan.
0