Min hjärna jobbar för fullt idag när jag är hemma och det är tyst.
Jag kollar runt på arbetsförmedlingen och försöker hitta deltidsjobb som skulle kunna passa mig. Jag borde väl inte stressa angående detta, men jag är så miserabel i mitt liv så ni anar inte. När man går hem från jobbet på fredagen och redan har ångest inför måndagen, ja, vad tycker ni. Låter det roligt? Varje dag är en plåga på det där stället. Jag mår uruselt. Jag trivs inte alls längre, kollegorna ser mig som en onödig person, chefen ser mig som en onödig person. Jag är inte ens till någon nytta, jag sitter där och gör returpost om dagarna. Hur nyttigt skulle det få er att känna?
Jag sorterar post och skickar ut till dom som har fått en ny adress. Ett riktigt mupparbete.
Jag ska till arbetsförmedlingen den 22a, men tänk om de inte kan göra något? Tänk om de inte har något jag kan göra istället för detta? Tänk om de tycker att jag ska jobba heltid, fast jag VET att jag kommer klara det en kort tid bara, sen kommer jag bryta ihop igen och så börjar helvete om igen.